Vilken vecka det har varit. I måndags började alla barn. Kl 08.30 stormade 32 sjuåringar och deras föräldrar in i klassrummet. Och där stod jag på darrande ben och skulle hälsa alla välkomna.

Den enda tanken som for genom mitt huvud då var "vad i hela friden har jag gett mig in på? Hur ska lilla jag klara det här?!" Men efter lite snabb information ( och då menar jag snabb, skulle ha pratat med föräldrarna i en timme men det tog visst bara 20 min) till föräldrarna så fick dom gå hem och vi började skoldagen.Då kändes allt mycket enklare. Föräldrar är jobbiga....

Måndagen kändes som en evighet men resten av veckan gick som tåget. Men först igår, fredag, så började jag känna mig varm i kläderna. Nu är jag verkligen fröken. Jag har 15 egna små sjuåringar som helst av allt vill ha massor med läxor. När dom skulle gå hem igår kom nästan alla fram och gav mig en kram och två av eleverna sa ; "Du är så snäll. Du måste vara världens bästa fröken". Det värmde!!  Det kommer jag leva på länge.....